True You

Allt går så fort hela tiden. Alla dess beslut. All information som vi ska ta del av. Alla dessa människor som glider ut och in i våra liv och påverkar oss på ett eller annat vis. Mitt i all denna snurr så ska vi känna vad vi känner. Det är inte så lätt. 
   
När vi väl får fatt på det vi känner och törs titta på det utan att bryta ihop, ja då kanske det inte alls passar ihop med det som vi tänkte. Och det är ju inte så praktiskt direkt. Då blir det jobbigt. Men oavsett om det blir besvärligt eller inte, så blir i ändå livet mer ärligt, levande och balanserat när alla delar av oss får finnas med. 

I yogan så använder vi ett mantra som lyder SAT NAM. SAT är den kärna vi har inom oss som aldrig förändras. Den del av oss som är samma, vår essens och det vi hela tiden strävar efter att vara i samklang med. NAM är den sanning som bara vi själva kan känna till. Så SAT NAM, jag är sann. Utan det som mål i allt, så blir vårt liv en stor längtan. En känsla av att något inte är som det ska, att något saknas. 

För att känna in vad som är sant för oss behöver vi ibland dra oss tillbaka. Alla kan göra det på sitt eget vis. Själv mediterar jag dagligen sedan många år tillbaka (inte alltid speciellt enkelt, glamoröst eller vilsamt för det direkt…). Det viktiga är att bli medveten om vad som händer i oss, kliva från huvudet ner i kroppen. 

Vi tänker så mycket. Den fina skillnaden mellan att vara tänkande och att vara medveten om vad jag känner, är stor. Detta är något som de flesta behöver öva på. Precis som vilken muskel som helst. En färskvara, så det ända receptet är: Regelbunden träning. Logiskt ju!  

”There is a conflict of head and heart. When the head learn to bow to the heart, you started tom become human.” // YB