onsdag 20 augusti 2014

Jag ♥ Yogan


Yogan har en given plats i mitt hjärta. När vi träffades för 10 år sedan, Yogan och jag, kändes det som om alla bitar föll på plats - äntligen. Jag fick en inre grundning i mig själv och det var en mäktig upplevelse. Men vi har kämpat på. Vi håller ut genom alla årstiden, alla väder, diverse träsk, sommarregn, myrstackar, bergstoppar, urskogar, blanka sjöar, hagel stormar …….. (ja, nu kanske det räcker – ni fattar).

Men ibland undrar jag verkligen om vi är bra för varandra. Ofta när vi ses så är det samma visa. Lite dålig stämning kan man säga. Jag hinner inte ens sätta mig tillrätta innan jag vet precis vad Yogan ska komma med. Samma uttjatade samtal som jag på ren svenska är riktigt jä…. trötta på. Att du orkar. Jag som bara längtar efter lite mjukhet och en lugn stund som fyller på mig med inspiration och energi. Så är du så där tråkigt stram och sträng och gnäller oavbrutet. Verkligen så trist.

Men här sitter vi nu. Du och jag yogan. Nu känner du dig lite stött och tycker att jag är orättvis som skyller allt på dig. Ok, jag vet, du ger mig alltid det som jag behöver. Men du vet ju, hur det nu än är – jag älskar dej!


”Be diligent; do your best. That is what conscious living is all about” // YB



2 kommentarer:

  1. Keep up and you will be kept up, sade han ju, Yogi Bhajan. Jag lutar mej mot det när det råder friktion i relationen mellan yogan och mej :)

    SvaraRadera